Lissabonfödraget är inte lösningen eller orsaken

Idag så skriver Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin i SvD om regeringens passivitet när det gäller att ställa upp för Europas löntagare och Lissabonfördraget. Vi har tidigare hört Fredrik Reinfeldt och Totto Littorin talat för att den svenska modellen skall försvars, men nu är det kusligt tyst. Däremot så agerar Frankrikes president Sarkozy och tar på sig ledartröjan i frågan när det gäller de grundläggande fackliga rättigheterna. Det kanske inte är helt oväntat ändå att vår borgerliga regering passivt ser på när viktiga frågor för Europas löntagare diskuteras, det där med arbetarparti talas det ju inte mycket om nu för tiden.
Är det här killen som skall fixa Svenskamodellen?

Jag tror inte Lissabonfördraget är lösningen på alla problem, men det är inte heller roten till all ondo. "Fördraget ger EU bättre möjligheter till fortsatt utvidgning, offensiv klimatpolitik samt ett starkare skydd för grundläggande rättigheter – däribland strejkrätten , skriver Mona och Wanja i SvD. Men all oro och vrede som fördraget skapat då? Oavsett Fördragsenlig eller inte så måste spelreglerna på Europas arbetsmarknad klargöras. Ustationeringsdirektivet måste ses över och vi kan inte ha en EG-rätt som står i konflikt med ILO:s konventioner vilket inte styrs av fördraget utan av det politiska arbetet i EU.

Mona och Wanja skriver att de förväntar sig att det finns en tidsplan där utredningen av konsekvenserna av Lavaldommen kan läggas fram innan beslut fattas i Sveriges riksdag om fördraget. Trots detta så pekar allt på att Lissabonfördraget kommer att tas i riksdagen innan den så kallade Stråthutredningen publiceras. Utredningen som skall klarlägga rätten till kollektivavtal och strejkrättens ställning kontra bestämmelserna om fri rörlighet. Vilket naturligtvis är helt bakvänt men det är ju oxå känt att det är så den borgerliga regeringen arbetar. Det duger inte att sitta med armarna i kors som Reinfeldt och Totto och låta tiden gå. Eller är det så att passiviteten är ett resultat av att vilja förse en skattesubventionerad låglönesektor med arbetskraft? En politik som syftar till att vi skall konkurrerar med att städa hemma hos varandra istället för att vara med och konkurrera på den globala marknaden. Kul att även MP nu tagit ställning till att vara en aktiv del i Europaarbetet, något som fler bör fundera på.

Krassman, In Your Face